πυκτεύω

πύκτης

πυκτικός
πύκτης, ου () athlète qui combat à coups de poing, qui lutte au pugilat, Pd. O. 10, 20 ; Soph. Tr. 442 ; Plat. Gorg. 460d ; p. opp. à παλαιστής, Plat. Leg. 819b ; surn. d’Apollon, Plut. M. 724c.
Étym. πύξ.