σκυτοτομεῖον

σκυτοτομέω-ῶ

σκυτοτομία
σκυτοτομέω-ῶ []
1 intr. être cordonnier, Ar. Pl. 162, 514 ; Plat. Rsp. 454c, etc. ||
2 tr. tailler dans le cuir, confectionner avec du cuir, acc. Plat. Charm. 161e.
Étym. σκυτοτόμος.