στρῶσις

στρώτηρ

στρώτης
στρώτηρ, ηρος ()
1 t. d’archit. solive transversale soutenant un plancher ou rattachant deux colonnes, Hpc. Art. 783, 838 ; Gal. 12, 301, 302 ; Th. Vent. 12 ; Pol. 5, 89, 6 ||
2 c. στρώτης, Naz.
Étym. στρώννυμι.