συμπλάζομαι

συμπλανάομαι-ῶμαι

σύμπλανος
συμ·πλανάομαι-ῶμαι [λᾰ] errer ensemble, s’égarer ensemble ou avec, dat. DS. 3, 58, 59 ; Plut. Ant. 29, M. 750b ; fig. Pol. 3, 21, 10.
Étym. σ. πλανάω.