συνευτελίζω

συνευτυχέω-ῶ

συνευφημέω-ῶ
συν·ευτυχέω-ῶ [τῠ] être heureux avec ou en même temps, Eur. Hipp. 1119 ; Arr. Epict. 3, 24, 1 ; avec le dat. Str. 478, 623.