σύννοια
συννομέομαι-οῦμαισύννοια, ας
(ἡ)
1 réflexion, méditation,
Hdt. 1, 88 ;
Soph. Ant.
279 ; Plat.
Rsp. 571d, etc. ; Arstt. Probl. 18, 4 ;
Luc. Pisc.
13, etc.
||
2 préoccupation,
inquiétude, souci, Eschl. Pr. 437 ; Eur. Or. 632, Her. 381 ||
3 remords, Eur. Andr. 805 ; Plat. Def. 415a ||
E Ion. συννοίη, Hdt. l. c.
Étym.
σύννοος.