Τράσπιες

τραυλίζω

τραυλισμός
τραυλίζω, bégayer ou grasseyer, Ar. Vesp. 44, etc. ; Arstt. P.A. 2, 17, 3 ; en parl. d’enfants, Ar. Nub. 862, 1381 ; Arstt. H.A. 4, 9, 17 ||
Moy. m. sign. Archipp. (Plut. Alc. 1).
Étym. τραυλός.