ἠλασκάζω

ἠλάσκω

ἠλᾶτο
ἠλάσκω (seul. prés.) errer çà et là, fuir, Il. 2, 470 ; 13, 104 ; Empéd. 388 Stein ||
E Prés. ind. 3 pl. -ουσι, Il. 2, 470 ; Empéd. l. c. ; part. fém. pl. -ουσαι, Il. 13, 104.
Étym. ἀλάομαι.