ἀτόμως

ἀτονέω-ῶ

ἀτονία
ἀτονέω-ῶ (seul. prés. impf. ἠτόνουν et ao. ἠτόνησα ; postér. pf. ἠτόνηκα) être relâché, c. à d. affaibli, épuisé, Arstt. Probl. 26, 42 ; Plut. Cor. 25 ; M. 625b ; etc.
Étym. ἄτονος.