βληχέομαι-οῦμαι

βληχή

βληχηθμός
βληχή, ῆς ()
1 bêlement, Od. 12, 266 ; en parl. de chèvres, Opp. C. 2, 365 ||
2 p. ext. vagissement, Eschl. Sept. 348 ; Eur. Cycl. 48 ||
E Dor. βλαχά [ᾱᾱ] Eschl. Eur. ll. cc.
Étym. Pour la syll. βλη- cf. lat. bāl- de bālāre.