χρυσιδάριον

χρυσίδιον

χρυσίζω
χρυσίδιον, ου (τὸ) [ῡῐδ]
1 petite quantité ou somme d’or, Isocr. 291e, Plut. Cleom. 38 ||
2 petits ornements d’or, Is. 2, 9 ; Dém. 818, 13.
Étym. χρυσός.