χρυσοφυλακέω-ῶ

χρυσοφύλαξ

χρυσοχαίτης
χρυσο·φύλαξ, ακος (ὁ, ἡ) [ῡῠᾰκ] gardien de l’or, gardien d’un trésor, Hdt. 4, 13, 27 ; Eur. Ion 54 ; subst. ὁ χρ. trésorier, Plut. Arist. 24.
Étym. χρ. φύλαξ.