Διονυσοφάνης

διοξειῶν

διόπαι
δι·οξειῶν () c. à d. δι’ ὀξειῶν (χορδῶν) συμφωνία () la quinte, t. de mus. dans la théorie pythagoricienne, Philol. B 6, p. 409, 10.
Étym. cf. διαπασῶν.