εἰλικρινής

εἰλικρινῶς

εἰλινδέομαι-οῦμαι
εἰλικρινῶς [ῐῐ] adv. purement, c. à d.
1 sans mélange, Plat. Menex. 245d ||
2 simplement, absolument, Plat. Rsp. 477a ; Arstt. Phys. 1, 4, 5 ||
E Ion. -ινέως, Hpc. 1121e.
Étym. εἰλικρινής.