ἐμπολή
ἐμπόλημαἐμ·πολή, ῆς
(ἡ)
1 objet dont on trafique,
marchandise, Pd. P. 2, 67 ; Xén. Hell. 5, 1, 23 ; au pl.
Soph. fr. 499
||
2 p.
suite, trafic, Eur. I.T. 1111 ; Xén. Cyr. 6, 2, 39 ||
3 p.
ext. gain, profit, Palæph.
46, 3 ; profit qu’on retire de la
prostitution, Artém. 1, 78 ; DC. 79, 13.
Étym.
ἐν, πέλω.