ἐξαῦτις

ἐξαυτομολέω-ῶ

ἐξαυχενισμός
ἐξ·αυτομολέω-ῶ :
1 déserter à l’ennemi, Ar. Nub. 1104 ; Plut. M. 755d ||
2 au pass. être trahi par des déserteurs, En. tact. Pol. 24.