ὑπερκύπτω
ὑπερλαλέω-ῶὑπερ·κύπτω :
1 se pencher sur, se
pencher pour regarder dans, gén.
Luc. Luct.
16 ; abs.
Hom. Ep.
14, 22 ; Plat.
Euthyd. 272a ; Luc. V.H. 2, 43, etc. ||
2 dépasser, surpasser,
dominer, acc. Plut. Lyc. 15 ; Thém. p. 293b ;
fig. Anth.
6, 250 ; avec idée de
temps, Héraclite gramm.
All. Hom. 61.