ὑπνῶν

ὑπνώσσω

ὑπνωτικός
ὑπνώσσω, att. ὑπνώττω (seul. prés.) sommeiller, être endormi ou assoupi, Eschl. Eum. 121, etc. ; Eur. Or. 173, etc. ; Plat. Rsp. 534c ; fig. Eschl. Sept. 287.
Étym. ὕπνος.