κληματίς

κληματῖτις

κληματοειδής
κληματῖτις, ιδος [ᾰῑτῐδ] adj. f. de sarment, sarmenteux, Diosc. 3, 6 ; ἡ κλ. Diosc. 4, 182, plante sarmenteuse, particul. clématite.
Étym. κλῆμα.