λαῖλαψ
Λαίλιοςλαῖλαψ, απος
(ἡ)
[ᾰπ] tourbillon de vent avec
pluie, ouragan, tempête (sel.
Arstt. Mund.
4, 16, trombe de bas en haut)
Il. 11, 306,
747 ; 12, 375, etc. ;
Od. 12, 408 ;
Eschl. Suppl.
34, etc. ; en
prose, Pol. 30,
14, 6 ; Spt. Job 21, 18 ; NT. Marc. 4, 37 ; Luc. 8, 23 ; Plut. Tim. 28, etc. ;
fig. Anth.
7, 147.
Étym.
probabl. pré-grec.