μοιχαλίς

μοιχάομαι-ῶμαι

μοιχάς
μοιχάομαι-ῶμαι, commettre un adultère, en parl. de l’homme et de la femme, Spt. Jer. 3, 8 ; 5, 7 ; NT. Matth. 5, 32 ; Marc. 10, 11.
Étym. μοιχός.