ὄϐριμος
Ὀϐριμώὄϐριμος, ος, ον
[ῐ] fort, robuste, vigoureux,
Il. 5, 845 ;
Hés. Th.
148 ; Pd.
O. 4, 8 ;
Eschl. Sept.
794 ; en parl. d’un
lion, Pd. P. 9, 28 ; en parl. de choses, eau, Il.
4, 453 ; javeline, Il. 13, 294, etc. ; fig. Od. 9, 233 ; Eschl. Ag. 1411 ||
E Fém. dor. -α, Eur. Or. 1454.
Étym.
pré-grec.