ὀρθριοκόκκυξ

ὄρθριος

ὀρθρισμός
ὄρθριος, α, ον, matinal, qui se fait ou qui agit de grand matin, Hh. Merc. 143 ; Thgn. 863 ; Ar. Lys. 60, etc. ; Thc. 5, 58, etc. ; Plat. Leg. 961b, etc. ; τὸ ὄρθριον, Hdt. 2, 173 ; Luc. Gall. 1, le point du jour ; adv. ὄρθριον, Ar. Eccl. 525, Av. 489, au point du jour ||
Cp. -αίτερος, Hdn gr. Epim. p. 166 Boissonade ; sup. -αίτατος, Hdn gr. Epim. p. 166 Boissonade ||
E Fém. -ος, Orph. Arg. 756.
Étym. ὄρθρος.