οὐ

οὐά

Οὐαγίσης
οὐά ou οὐᾶ, interj. ah ! oh ! cri d’étonnement, DC. 63, 20 ; Arr. Epict. 3, 22, 34 ; de moquerie, NT. Marc. 15, 29.
Étym. cf. lat. vah !.