ὀξύηχος

ὀξυθάνατος

ὀξύθηκτος
ὀξυ·θάνατος, ος, ον [ῠᾰᾰ]
1 act. qui tue promptement, Str. 823 ||
2 pass. qui meurt promptement, Eun. Exc. p. 293 Mai ||
Cp. -ώτερος, Str. l. c.
Étym. ὀ. θάνατος.