παμμῆτις

παμμήτωρ

παμμίαρος
παμ·μήτωρ, ορος, adj. f. :
1 mère de toute chose, ép. de la terre, Eschl. Pr. 90 ; Nonn. Jo. 1, 26 ; Clém. 222 ||
2 qui est vraiment une mère, mère dévouée, Soph. Ant. 1282.
Étym. π. μήτηρ.