πετρόω-ῶ

πετρώδης

πετρώεις
πετρώδης, ης, ες :
1 pierreux, rocailleux, Hpc. Aër. 280 ; Plat. Rsp. 612a ; Arstt. H.A. 5, 17, 8 ||
2 de pierre, fait en pierres, Soph. Ant. 774, 948.
Étym. πέτρα ou πέτρος, -ωδης.