ψυχοτρόφος

ψυχουλκέομαι-οῦμαι

ψυχουλκός
ψυχουλκέομαι-οῦμαι, être à son dernier soupir (litt. tirer péniblement son souffle) Spt. 3 Macc. 5, 25.
Étym. ψ. ἕλκω.