πηδηθμός

πήδημα

πήδησις
πήδημα, ατος (τὸ)
1 bond, saut, Eschl. Pers. 95, 305 ; Soph. Aj. 833 ; Eur. Andr. 1139, etc. ||
2 p. anal. battement du cœur, pulsation, palpitation, Eur. Bacch. 1289 ; Plut. M. 83b.
Étym. πηδάω.