σκυτοτόμος
σκυτοτραγέω-ῶσκυτο·τόμος, ου
(ὁ, ἡ) [ῡ] qui
taille du cuir ;
subst. ὁ σκ. :
1 ouvrier en cuir,
en gén. Il.
7, 221 ; Xén.
Cyr. 6, 2,
37 ; Plat. Rsp. 601c, etc. ||
2 cordonnier, Ar. Eq. 740 ; Lys. 414, 416 ; Plat.
Gorg. 447d, etc.
Étym.
σκῦτος, τέμνω.