σφάλμα
σφαλμέω-ῶσφάλμα, ατος
(τὸ)
I chute, faux pas,
Anth. 7, 634 ;
Man. 4, 289
||
II fig. :
1 malheur, revers,
Hdt. 7, 6 ;
9, 9 ; Thc.
5, 14 ; Plat.
Pol. 298b, etc. ||
2 erreur, égarement,
faute, Hdt. 1,
207 ; 7, 10 ; Eur. Andr. 54, Suppl. 416 ; Plat. Theæt. 167e, Rsp. 487b ; Plut. M. 556e.
Étym.
σφάλλω.