στρήνα

στρηνής

στρηνιάω-ῶ
στρηνής, ής, ές, aigu, perçant, en parl. du bruit : adv. στρηνές, A. Rh. 2, 323 ; Anth. 6, 350, avec un bruit aigu ou perçant.
Étym. cf. lat. strenuus.