Ἐρατοσθένης
ἐρατόχροος-ουςἘρατο·σθένης, ου
(ὁ) Ératosthénès (Ératosthène)
1 l’un
des trente tyrans d’Athènes, Xén.
Hell. 2, 3,
2 ; Lys. 12e disc. ||
2 grammairien, géographe et poète d’Alexandrie,
Str. 838 ;
Plut. Lyc.
1, etc. ;
Luc. Macr.
27 ||
E Voc. -σθενες, Anth. 7, 78 ; Lys. 12, 32 Baiter-Sauppe ;
gén. poét. -έους, Anth. App. 25 ; acc. -ην, Lys. 12, 34 Baiter-Sauppe ;
A. Rh. 1, 565,
etc. ; ou
-η, Pol.
33, 5, etc.
Étym.
ἐρατός, σθένος.