εὐθημοσύνη

εὐθήμων

εὐθηνέω-ῶ
εὐ·θήμων, ων, ον :
1 pass. bien arrangé, harmonieux, A. Rh. 1, 569 ||
2 act. qui met tout bien en ordre, Eschl. Ch. 84 ; p. suite, qui aime l’ordre, soigneux, Arstt. H.A. 9, 17.
Étym. εὖ, τίθημι.