μετριοπάθεια

μετριοπαθέω-ῶ

μετριοπαθής
μετριοπαθέω-ῶ [] être modéré dans ses passions ou ses sentiments, Jos. A.J. 12, 3, 2 ; τινι, NT. Hebr. 5, 2, à l’égard de qqn.
Étym. μετριοπαθής.